Jag talar ut

De senaste dagarna har jag jobbat, ätit och sprungit till datorn för att spela WoW (World of Warcraft). Jag har inte varit mig själv, jag har drömt och min gubbe på WoW och gått runt konstant och tänkt på hur skönt det skulle bli att få komma hem (när jag har jobbat) och spela WoW. Cristan får knappt se mig, men det gör han väl inte så mycket, han har ju också börjat spela konstant.
Vi kommunicerar genom chatten på WoW. Kommunikation i ett förhållande eller i alla förhållande är ju A & O. Det räcker med chatten, sedan pussas vi lite och förösker sova när det är fyra timmar kvar tills vi måste upp igen för att gå till jobbet.
Hela veckan har jag tönkt på hur jag ska klara av att göra min gubbe starkare och hur jag ska kunna klara av den svåra questen. Idag fick jag nog. Huvudet gör ont och ögonen skriker efter att få stängas. Idag är det jag som lägger mig tidigt. Men det kliar i fingrarna, jag vill spela. Men nej det kan jag ju inte. Jag är så trött, det är bara onödigt att spela när man inte är motiverad. Jag lägger mig tidigt idag, går upp tidigt imorgon och spelar hela dagen imorgon. Ja det gör jag. Nu ska jag puss puss med C och sedan försvinner jag bort till drömmarnas värld. Bara jag inte drömmmer om min karaktär inatt med, jag behöver lite lugn och ro. Hoppas mina svarta påsar under ögonen försvinner nu när jag tänker ge kroppen mer än fyra timmars sömn. Vi får se imorgon.

Just det om ni missade det så säger jag det här, jag är beroende av WoW!
Nati.

Gästbloggning

Hej! Ville bara säga att Natalie är fullt upptagen med att spela World of Warcraft, ifall ni undrar varför hon inte bloggar.

MVH
Zorica


Helgen som varit

Åh vilken lugn och skön helg det har varit. Allt har handlat om oss och om familjen. Vi har haft en riktig mysig helg. I fredags firade vi som sagt Cristians födelsedag och i lördags var vi på Hisingen och firade Chiles nationaldag ihop med andra chilenare. Det var kul att träffa folk man inte hade sett på flera år. Nu har många barn och de närmar sig sina trettio år. Tänk vad tiden går fort! Efter vi var där så åke vi hem till mormor och morfar och åt piroger. Resten utav helgen har vi bara varit. Gud så skönt. Så nu är jag laddad inför denna veckan. Nu återstår bara massa jobb jobb jobb, men vad gör det när man har så underbara arbetskamrater? Man känner knappt av att man jobbar.

Nej nu måste jag åka iväg och jobba. Ha det bra!
Nati.


Presentjakt avslutad!

Så där nu är C färdig med sin presentjakt och det gick ju strålande bra för honom. Jag gjorde det nog lite för lätt med ledtrådarna. Men det var riktigt kul, jag skrek som jag sa att jag skulle göra i föregående inlägg "kallt, kallt, kallt, varmt, varmt, varmt". Så nu sitter han nöjd och spelar WOW med sitt nya tangentbord. Men det är ju inte vilket tangentbord som helst utan Logitecs G15 med massa olika finesser och bla bla bla...min prins är nöjd och det är det viktigaste. Sedan fick han även en parfym, en tröja och en Kalle Anka bok (han älskar kalle anka). Nu ligger även köttet och gottar sig i marinaden och jag tänkte springa till Ica och köpa lite saker som fattas till min bakning. Jag tänkte baka dumlekakor till C, han tyckte att de var så otroligt goda sist jag bakade de. Så nu springer jag till Ica då!

Nati.

2 flugor i en smäll

Idag är det Chiles nationaldag samt Cristians födelsedag. Grattis min älskling. Ett år närmare pensionen, hehehe. Ja vad händer idag då? C ville egentligen inte göra någonting (typiskt killar) men jag och hans mamma har planerat ihop något litet. Vi ska grilla massa kött och hon tar med sig en tårta till honom. Jag tänkte marinera några fläskkotletter med honungsmarinad, jag har allting hemma till marinaden förutom ingefära...nej det får bli utan ingefära så får vi se hur det smakar.

Jag har gömt presenterna här hemma så sedan när C kommer hem från jobbet ska han få bege sig ut på skattjakt! Jag har skrivit upp lite ledtrådar på ett par lappar, vi får se om de kan hjälpa honom. Det ska bli så kul och jag kommer att skrika "nej kallt kallt kallt" när han inte är nära presenterna och "varmt, varmt, varmt" när han är nära, hihihi.


Ja, vad kan gömma sig här tro? Det fina presentpappret är köpt på IKEA.



Nati.


Kaffehuvudvärk

Oj vad jag har sovit idag. Jag sov i hela 12 timmar och det känns verkligen inte skönt. Ångesten kommer fram direkt och förvärras utav kaffehuvudvärken. Ja nu är det officielt, Natalie har blivit såpass beroende utav kaffe att hon får kaffehuvudvärk utan kaffe. Varför Gud? Kaffe var ju äckligt förr och det var bara de äldre damerna och herrarna som blev beroende utav kaffe. Men man blir väl som man umgås. På jobbet hinkar man i sig massa kaffe för att klara av att hålla sig vaken. Sen är det gott och det har ju blivit en sällskapsgrej nu. Kaffe någon? Nu sitter jag här med mitt kaffe och jag känner hur huvudvärken långsamt försvinner...gött är det.

Idag ska jag åka in till stan och köpa de sista presenterna till Cristian. Min man blir ett år äldre imorgon. Det ska bli kul att se hur han reagerar över sina presenter. Jag hoppas verkligen att han kommer att tycka om de. Det är så fruktansvärt svårt att köpa presenter till sin pojkvän eller överhuvudtaget till en man. Det finns så mycket mer saker man kan köpa till en kvinna. Ja ja vi får se imorgon. Nu måste jag duscha.

Ha det bra!
Nati.

En kvinnas möten

Vilken vecka det har varit! Så otroligt intensiv men ändå lugn...nu kära vänner är jag ledig i hela fyra dagar och det ska bli så underbart att få vila ut. Eller vila och vila jag kommer ju inte att spendera dagarna med det jag älskar, nämligen att bara "vara" men jag kommer att kunna sova ut varje dag.

Just det jag glömde ju berätta att jag, Chorizo och resten utav gänget ifrån jobbet var på en föreställning igår. Det var Anna-Sara på jobbet som hade en utav huvudrollerna i föreställningen som hette En kvinnas möten. Det var teater/opera. Första gången jag var och tittade på opera, de sjung så vackert tjejerna. På vägen dit så blev det självklart bilder på oss när vi sitter i spårvagnen. Vad är det med oss och spårvagnar?

Det blev en tidig men trevlig kväll.

Hoppas ni mår bra.
Nati.


14 september

Hejsan! Hoppas ni alla mår bra. Jag mår jättebra. Har på sistonde gått igenom några jobbiga saker men nu tror jag att allting är bra igen. Allting har ju en mening, ellerhur? Ödet, karma, Gud...yes det är bara att välja. I detta fallet så tror jag på att det var ödet och Guds mening, för karma kan det väl inte vara? Jag är ju en bra människa och jag är bra mot min omgivning. Så karman kan väl inte straffa mig bara så där väl? Om en liten stund ska jag träffa Chorizo och vi ska iväg på ett litet äventyr. Present ska inhandlas och så får vi se om jag hittar något till mig själv.

Nu har både jag och Chorizo anmält oss till Facket för er under 30. Det är en utbildning om allting som har med facket att göra, den kommer att vara i hela tre dagar. Vi ska bli kunniga och förhoppningsvis så kanske någon av oss kan ta på sig rollen som fötroendevald snart...Snart (om ca ett år) ska vi ju rösta fram ett nytt parti som förhoppningsvis kan hjälpa oss ur krisen. Jag ska köra på som vanligt med att försöka lära er som inte kan så mycket om politik. Alltså kör jag snart igång med kategorin politik. Det ska bli så spännande och roligt.

Nati.

Today

Det känns så konstigt att ha en bra dag idag. Kanske att man är lite manodepressiv...? Igår var allting åt helvete idag känns allting så mycket lättare. Vi har en sak på G jag och C och jag hoppas att det kan göra så att livet känns lite enklare. Vi behöver lite glädje i våra liv nu. Jag håller tummarna för att allting ska gå bra. Idag fyller min morfar år, jag tror att han blir 65 år. Eller blir han 66? Familjen ska iallafall fira honom så där ska jag tillbringa hela min dag. Hoppas ni får en fin dag.

Du med det fina språket, klart att jag ska hälsa till Tsori...

Nati.

Jag vet ingenting längre

Ursäkta mig för den långa frånvaron ifrån bloggen men jag har verkligen inte orkat sitta vid datorn. Jag tror att jag har hamnat i en rejäl svacka. Ingenting känns bra just nu. Att få jobba och få tänka på annat är okej. Så Nu känner man verkligen att man lever. Men ska man verkligen leva så här? Jag ska inte dra min livshistoria men jag har haft ett ganska så jobbigt liv. Kanske är det så att man då har varit stark för andra, men nu när man behöver sig själv så säger kroppen ifrån. Den orkar inte mer. Det händer för mycket saker just nu. Jag hinner inte med och jag orkar inte bry mig längre. Varje dag får man höra någonting nytt som gör en besviken. Nej men jag ska ta en dag i taget och se vart det leder. Någonstans kommer jag väl att hamna någon gång.

Hoppas ni alla mår bra och tack för era söta kommentarer. "Gulledocka gulledocka" gav mig tårar i ögonen.
"Det ordnar sig nog ändå!"

Nati.

RSS 2.0