natitas

Jag har hittat den rätta. Jag är så säker. Visst C är inte perfekt (vem är det idag?) men det är inte jag heller. Gud nej ni ska veta att jag är otroligt känslig, krävande och att jag behöver uppmärksamhet jämt och ständigt. Får jag inte den "speciella blicken" någon dag, ja då har C sluat älska mig. Ringer han inte mig minst två gånger när jag är på jobbet, ja då har han slutat älska mig och glömt bort mig. Gosar han inte med mig i minst tjugo minuter, ja då har han slutat älska mig. Nej C du har verkligen tålamod med mig.

Jag längtar efter att vi får barn, gifter oss och köper oss vårat drömhus. Ja man kan tro att jag lever i en fantasi, men det är en underbar fantasi. Jag vill ha barn nu. Jag känner mig redo och jag vet att C är redo. Jag vill ha en envis och hårig liten mini-Natalie som springer runt och stökar ner här hemma. Eller en busig liten mini-Cristian som gör mig galen när jag får stoppa honom från att hitta på massa bus. Det enda våran relation behöver just nu är en liten bebis. Nej det är dags att utöka den här familjen. Säg nu inte att det inte är lätt att vara en mamma. Jag vet, jag har varit med och uppfostrat fyra små jobbiga kusiner och min bästa vän Emelie har ju lilla Evelina. Och så som hon pratar om sitt liv så kan man ju inget annat säga än att hon är lycklig. Emelie blev hel när Evelina föddes (hennes ord). Jag inte vet hur det är att vara en mamma dygnet runt men det är sådant som jag får ta reda på. För alla mammor gör väl det? Och allt ansvar ligger ju inte heller hos mamman. Pappan får vi inte glömma, och jag kan säga med all min säkerhet att C en dag kommer att bli en underbar, omtänksam och kärleksfull pappa. Jag vet att jag är mogen för barn. Och jag vet att mitt liv kommer att förändras men säg mig har ni någonsin hört någon säga att de ångrar att de födde sitt/sina barn? Nej jag tror inte det, ett barn kan inget annat än skänka en massa massa lycka. Sen när de blir tonåringar...ja då är det en annan historia.

Nati.