natitas

jag har verkligen haft två lärorika dagar, jag lärde mig SÅ mycket! Fick även dela med mig av mina egna erfarenheter på jobbet och lyssna på andra undersköterskors berättelser.

En viktig sak jag lärde mig som jag aldrig kommer att glömma är att ALLA bör skriva en levnadsberättelse. Även fast jag var helt exalterad när jag berättade om allt detta för Josip och han bara helt ointresserad sa mm, mm, mm SKA jag tvinga han göra en levnadsberättelse på hur han VILL ha det om han (Gudförbjude) av någon orsak skulle bli sjuk och tappa språket och rörligheten.

För detta med levnadshistorier handlar ju inte bara om dom dementa, att dom ska ha en när dom flyttar in. Vi unga ska också ha det för vem vet vad som kan hända i framtiden. Och vi ska även få våra föräldrar att skriva en. För tror ni som alla att BARA gammla kan bli dementa så här ni heeelt FEL. Jag har jobbat med en dement som blev sjuk när han var runt 40 någonstans! Och hon som höll i kursen sa att den yngsta i Sverige idag som är dement är bara 32 år! Sjukt va.

Så kära vänner ta er tid och skriv ner någonstans på nått papper eller vad som helst och skirv ner exkat hur ni skulle vilja ha det om ni blev dementa eller blev sjuka och tappade språket och rörligheten.
Det kan vara vad som helst, jag tex ska ha med att jag vill, måste, kräver att få sova med strumpor på natten, hatar svamp, spenat, måste ha ansikskräm efter ansiktstvätt och att jag älskar att sjunga och om jag skulle bli sjuk nu så måste jag bara få följa alla dessa kassa såpor på TV.

Bara ett förslag, men följer ni inte mitt råd och sitter där en full medvetna om vad som händer men kan varken röra er eller tala så kommer ni ångra er att ni inte skrev en levnadsberättelse....

Efter den här kursen så vill jag SÅ MYCKET. Den positiva Natalie har nog kommit tillbaka, jag vill förändra så mycket. Jag vill också hålla föreläsningar, jag vill, jag vill, jag vill.
På måndag ska det minsann ändras lite saker här och där på jobbet.
Undrar ni över något så FRÅGA, inga frågor är dumma!