natitas

Det här med drömmar alltså...Inatt drömde jag om en tjej som jag bara har träffat en gång. Vi var bästa vänner och skulle hjälpa till att rädda den här världen. Så himla konstigt. Det var så mycket prat där emellan och i drömmen var det som att jag hade känt henne i hela mitt liv. Hon hade även adopterat två barn från någon annan planet som hade jätte konstiga ögon. Jätteskumt verkligen. Jag älskar att sitta och analyserar mina drömmar. Jag gör alltid det när jag kommer ihåg mina drömmar. Så i det här fallet så tror jag att jag vill göra så mycket mer här i livet men känner mig begränsad på något sätt. Det är nog mitt egna fel då jag inte tror så mycket om mig själv längre. Förut när jag var yngre och inte hade en aning om det hårda livet så hade jag så många fler drömmar och jag trodde inte att någonting kunde stoppa mig. Men det kan det tydligen, och det är bara jag som kan ändra på det. Så är det.

Ja ja är det nerjobbade, irriterade (mens på G) trött-på-vardagen Natalie som talar? Det är nog mensen som talar för mig nu. Äsch, nu räcker det Natalie. Tillbaka till positiviteten (om man nu kan säga så?)!

Nati.